måndag 23 april 2018

Serien Släkten!

Ibland är det något konstigt med tiden. Den bara försvinner, liksom. Morgon blir till kväll innan jag hinner blinka.

Tänk att det gått tio år sedan den första boken i serien släkten kom ut. Jag minns det som igår. Min mamma köpte Blandat blod och jag lånade den av henne. Båda två var vi helt sålda. Sedan följde Sigrids hemlighet och Tempelbranden. När jag slog ihop Catharina Ingelman-Sundbergs bok dagdrömde om att få skriva en del i serien Släkten.

Och det fick jag. Stenhuggarens dotter, nummer sju i raden bär mitt namn. Jag blir fortfarande lyrisk när jag tänker på att drömmar faktiskt går i uppfyllelse. Tyvärr fick inte min mamma uppleva detta, men säkert ler hon i sin himmel.

Nu firar vi tio år med pompa och stått. Alla tio delarna finns att köpa hos Historiska Media.
Ivrigt väntar jag alltid på nästa del och nästa ... och nästa ... Serien är inte på något sätt och vis slut utan kommer att fortsätta ...

fredag 13 april 2018

Fredagen den 13:e

Upptäckte just att det är fredagen den 13:e ... Borde jag stanna inomhus? Eller hjälper det inte? Jag tror inte att jag är skrockfull egentligen, men jag hajar ändå till på fredagen den 13:e, nycklar på bordet, svart katt över vägen o s v ...
Är du skrockfull?

Den här veckan funderar Mias bokhörna över det här med kommentarsgranskning. Själv bryr jag mig inte så mycket, men precis som Mia så har jag råkat kommentera två gånger eftersom jag inte sett min kommentar. Fast bättre en gång för mycket än inte alls ... i sådana här fall, alltså.

Ett extra handtag skulle jag gärna ta emot när det gäller snickerier. Jag är klumpig med hammare och spik. Turligt nog har jag en make som är duktig men inte alltid så villig.

Trevlig helg!

tisdag 10 april 2018

Där rosor aldrig dör

Visst är det spännande med de nya formaten. Jag tänker på ljudböcker och e-böcker. Ljudböcker som lite liknar TV-serier, de skrivs i avsnitt var och ett med sin egen story i storyn. Avsnitten kallas episoder och hålls samman till en säsong.

Nyfiket testar jag ... Håller på med ett så kallat pilotavsnitt som ska bli ungefär en timme långt och sedan följas av ytterligare nio episoder vilka utgör säsong ett av ett projekt som jag kallar Där rosor aldrig dör.

Miljön är en begravningsbyrå i en svensk småstad. Om ni bara visste vilka förvecklingar som kan uppstå. Jag är redan halvvägs in i pilotavsnittet och plotten för alla tio episoderna sitter som en smäck.

Att skriva text som ska produceras direkt för ljudbok kräver ett lite annorlunda tankesätt jämfört med om jag skriver en vanlig roman. Som ni vet har jag ett förflutet som följetongsförfattare i veckopressen och den erfarenheten kommer väl till pass nu.

torsdag 5 april 2018

Våren, den efterlängtade

Äntligen smälter snön. Inte för att det går fort men visst sjunker de skitiga drivorna en aning för varje dag som går.
Idag har jag träffat redaktör Lena mellan två tåg och checkat av framtiden. Så mycket roligt jag har att göra och hela tiden händer det nya saker. Det här är ett magiskt år!

Det är torsdag och Mias bokhörna lägger ut sin helgfråga.

Vilken typ av läsare är du?

Vissa böcker har jag svårt att lägga ifrån mig medan andra är segare än en gammal skumtomte. Böcker jag gillar läser jag snabbt, måste ju få veta hur det går. De sega blir oftast liggande.

Bonusfråga: Vad längtar du efter nu?

Vår, förstås! Vad annars?


lördag 31 mars 2018

Wow ... research!

Vilken tur jag har som är författare. Och kan välja att skriva om sådant som jag tycker om. Som nu till exempel när det är påsk och stor Bilmässa på Elmia i Jönköping. Jag gillar gamla bilar så där lite lagom. Det fanns en tid då jag gjorde reportage för tidningen Klassiker och kom in bakvägen till mässan redan klockan sju på morgonen och fick gratis kaffe hela dagen lång.

Men igår fick jag snällt köa med alla andra, men vad gjorde det när solen sken och snön rann i rännilar över trottoaren. Det är verkligen något visst med bilmässa, lack som glänser, krom som skickar solkatter och en ljud- och doftkuliss som framkallar minnen.

Vad gjorde jag här? Research för fjärde delen i Huskvarnasviten med arbetstitel Sprucket läder och svikna löften. Vilken karaktär var här? Varför då? Och framför allt, vad hände? Haha ... jag vet, men ni får vänta ... ända till 2019!

Men först börjar vi nedräkningen till Lånat silver och krossat glas som kommer redan i maj i år. Sedan laddar vi om och ser fram emot Vaxade juveler och brända hjärtan som ligger på bokhandelsdiskarna i höst.

Ha en fortsatt fin påskhelg!

måndag 26 mars 2018

... eller hur?

Oj, vad tomt det känns. Manuset till Lånat silver och krossat glas har lämnat mig. Det är dags för sättning, korrektur och därefter tryck. Det är pirrigt. Har jag trots all kontroll missat något ... Finns det ett ord för mycket eller ett för lite ... Stavfel ... Inte ens korrekturläsare är felfria.
Jag ska läsa korrekturet, redaktör Åsa och ytterligare en person ska läsa. Och ändå vet jag att det kommer finnas något litet fel. Det gör det alltid. Visst är det konstigt att det händer med tanke på tekniken som vi har till vår hjälp.

Idag har jag städat och tagit fram mitt påskpynt. Inne är det mysigt men utanför dörren ligger fortfarande snön och trycker, smutsig och dryg. Antalet tranor vid Hornborgarsjön ökar för varje dag och fåglarna kvittrar lite på försök i trädgården.

Nåja, gumman Tö måste vara på ingång och igår sken solen. Då var det nästan 20 grader varmt i växthuset. Under lampan i friggeboden väntar både citron- och olivträdet på att få komma ut.

Jag har börjat läsa Jojo Moyes senaste, En andra chans. Så bra! Tänker sträcka ut mig i soffan och läsa. Nästa gång jag tittar ut är det vår, eller hur?

tisdag 20 mars 2018

Konsten att minnas

Periodvis läser jag många böcker. Jag tar dem ur min hylla, läser och sätter tillbaka dem igen. Ett halvår senare står jag där med boken i handen och funderar. Har jag läst den här ... eller inte? Om jag läst den, vad tyckte jag då?
Ibland lyckas jag få minnet att vara mindre blekt men långt ifrån alla gånger. Så idag bestämde jag mig för att skriva några rader i boken jag läst innan den hamnar i hyllan igen.


Det är inte alltid som jag avslöjar vad jag tycker och tänker eller så får bokens titel som i det här fallet bli en välbevarad hemlighet. Dags att välja ny bok. Jag önskar mig själv bättre lycka!