lördag 24 september 2011

Ännu ett uppvaknande.

När ska jag skriva om det inte ska ske nu. Livet är skört. Vad är det som hindrar mig egentligen? Alla saker som tycks vara måsten eller är det där med brödfödan? Att vara författare är förenat med att skriva först, sedan vänta på förläggare som ska säga sitt. Det senare tar nästan längre tid än själva hantverket, skrivandet. Sedan ska det gå i tryck. Sist men inte minst ska författaren få betalt och det sker för de flesta författare i november med ett års eftersläpning. Det är därför som jag skriver romaner och artiklar för vecko- och månadspress. Och liksom aldrig kommer till skott med det som ligger mig varmast om hjärtat. Ännu en sommar har gått utan att jag har vandrat på Holavedsleden.
Vem är det som Kerstin ser i skogsbrynet? Och vad är det som de bär på? Ett jaktbyte? Jag vet och jag vill så gärna att ni andra ska få veta också. Just nu önskar jag mig ekonomisk frihet att skriva det jag brinner för.

söndag 18 september 2011

Humlefall 1707

Och så sitter jag här då och skriver en roman för veckopressen när jag hellre vill lära känna  mina Holavedsbrudar lite bättre. Dessutom skriver jag nutid. Men de som bestämmer har bestämt att läsare av romaner i Hemmets Veckotidning vill läsa om nutid, inte dåtid. Därför skulle mitt dygn behöva minst 48 timmar så att jag kunde göra både och. Men ett smakprov ska ni få. Det är en av flera provstarter eller ska jag kalla dem upptakter till romansviten om Holavedsbrudarna.
Kvinnan förde undan en hårtest som fladdrade framför hennes ögon och skymde sikten. Med en ryckig rörelse försökte hon fästa den bakom det vänstra örat. Men hennes ostyriga hår var lika lynnigt som humöret och hon lyckades sällan med att tygla vare sig det ena eller det andra. Kerstin tittade otåligt bort mot skogsbrynet. Vad var det som gjorde att han dröjde? Han borde varit här nu. Hon skymtade en rörelse mellan träden. Det var två män som kom. De bar eller snarade släpade på ett otympligt byte. Ingen av dem var Per.

lördag 10 september 2011

Ett uppvaknande

Tänk vad tiden går fast det är nu som gäller. Fick ett mail häromdagen från en kvinna som gjort ett tillfällighetsfynd i boken "Inspiration för släktforskare". Där hade hon funnit svaret på gåtan om hennes ana Brita Månsdotter. Tänk vad som kan hända om man bara slöbläddrar i en bok på ett bibliotek.
Händelsen har också fått en effekt på mig, ett slags uppvaknande där jag plötsligt inser att Holavedsbrudarna fortfarande lever och pockar på uppmärksamhet. Jag har varit lite ofin och lämnat dem därhän till förmån för "Kyrkornas Hemligheter".
Idag fick jag även veta att en av mina systerdöttrar styrt kosan mot Mickelstorp och ett traktorrace. Nu är det inte de gamla traktorerna som intresserar mig utan snarare är det så att en gammal gåta aktualiserades. Vad är det för samband mellan Olstorp i Vireda och Mickelstorp i Adelöv? För ett samband tror jag nog att det finns, ett samband som också har en avlöpare till Ryd.
Nu när hösten kryper allt närmare blir det dags för mig att kura skymning och mysa tillsammans med Kerstin, Karin och Catharina. Nu ska de få börja att berätta sin historia.