fredag 26 oktober 2012

Karen Wiesner

Jag har inte tagit mig vatten över huvudet. Nej, inte alls. Även om jag på sista tiden haft vissa betänkligheter vad det gäller min produktion som ligger i pipelinen. Men det finns en författare som är betydligt värre än vad jag någonsin kan bli, Karen Wiesner.
I skrivande stund lär hon ha producerat 93 titlar på 14 år. Hon har blivit nominerad till inte mindre än 125 olika utmärkelser och har ytterligare 31 bokkontrakt klara. Vad har hon som inte jag har? Förmodligen skiljer vi oss åt en del avseende arbetsdisciplin och även rutin. Men se det är egenskaper som jag kan öva upp.

Vad kan vara mer här och nu än strömmande vatten.
På måndag kommer jag bara att vara uppkopplad mot nätet när jag har rast. Jag kommer att strunta i att svara i telefonen under min arbetstid. Det är sådant här som stjäl tid fast jag inte märkt det. Men å andra sidan så kommer jag att vara i nuet när jag inte skriver. Ska prova en vecka och se vad resultatet blir. För mig känns det greppbart med en vecka åt gången och sedan utvärdering.
Karen skriver fler än sex böcker om året. Barbara Cartland hann med 723 böcker under sin livstid. Böcker som underhållit generationer av romancetörstande läsare. Att axla hennes mantel vore en häftig utmaning. Nu har jag dock börjat skriva väl sent i livet för att uppnå detta enorma antal böcker. Jag måste även inse att vi lever i en annan tid.
Jag har hittat mina förebilder och det var precis vad jag behövde just nu.

tisdag 23 oktober 2012

Hösten pågår

Utanför knuten pågår hösten, denna fina årstid med sprakande färger och prasslande löv. Så här års blir jag alltid mer motiverad till att skriva, men jag behöver dagsljuset. Alltså är jag särskilt förtjust i dagar då solen skiner. Jag har ännu inte kommit förbi den här omgången av texter till veckopressen, men jag är på god väg.

Härligt röda, vildväxande äpplen.
Den här gången rör det sig om flera lite kortare fristående berättelser av skilda slag. Men naturligtvis handlar de om livet, sådant som det är eller skulle kunna vara. Det handlar om den vanliga människans tillkortakommande. Ibland undrar jag hur det kommer sig att andras olycka kan vara så intressant? Men så är det. Eller också ska det vara vardagsromantik och feel good på hög nivå. Med ett överlyckligt slut dessutom.

Skogens konung smyger bland träden.
Nåja, jag har omväxling när jag skriver. Det ena är faktiskt inte alls det andra likt. Och det är nog tur det. Någon tristess är det aldrig tal om.
Nu var det flera dagar sen jag hörde av Rune och Lennart. Bland annat så kom det ett bröllop emellan. Jag undrar just vad de har för sig, men innan jag får veta det måste jag avsluta beställningsjobbet. Samt göra en synopsis på en kortroman till.

Visst är det vackert.
Som författare gör jag bäst i att ligga steget före. Det är så jag vill ha det, men tyvärr stämmer det inte alltid med verkligheten. Men jag knapprar vidare på tangentbordet allt medan löven så sakta singlar mot marken utanför fönstret och mina tre katter spinner i kapp.

torsdag 18 oktober 2012

Skoda till salu

Idag på morgonen fick jag en fråga av min vapendragare och påhejare. Har Rune och Lennart redan kommit hem, undrade han. Förvånat lyfte jag blicken från frukosttallriken. Ja, fortsatte han, deras bil är till salu på blocket. Jag kastade ett öga på skärmen som han visade mig.

Ha, ha... Ja, visst kunde det varit deras bil eller rättare sagt Runes. Årsmodellen rätt men färgen skiljer dem åt. Runes är grön. Och nej, de är långt ifrån hemma. De försöker nog att ta sig hemåt, men turen finns knappast på deras sida.
Just nu är det ett extra stopp på grund av att deras regissör har en beställning från veckopressen att sticka emellan med. Men några rader varje dag tvingar de allt fram. De är liksom något otåliga.
Rune och Lennart är i sextio minus och plus, men deras förebilder finns i min son och svärson. Precis så här skulle dessa båda unga män säkert kunna krångla till det för sig. Åtminstone sonen har en del att brås på. Det är inte för inte som hans far är Snuttegubben.

tisdag 16 oktober 2012

Två nya vänner

Man brukar säga att man väljer sina vänner och det kan väl visst vara sant. Och som författare tror man dessutom att man skapar dem. Har just fått upp ögonen för att det inte alls är sant. Jo, skapandet har jag i det här fallet stått för, men jag valde inte att de skulle ta över min vardag och inte just nu.
Rune och Lennart har själva bestämt sig för att bli mina vänner fast de bara existerar i en fiktiv värld. Inte konstigt att barn kan ha en eller annan låtsaskompis. Jag har fått två och jag är vuxen. Dessa herrar i sina bästa år hittar på hyss dagarna i ända och allt vill de att jag ska sätta på pränt.

Kanske är det här Rune bor?
De stör mig på nätterna också. Vips, så vaknar jag till och de är på väg mot nya mål. Det gäller att minnas vad det är de vill berätta. Jag lägger på min "hårddisk" och sover vidare. När morgonen gryr minns jag bara att det var något jag skulle minnas. Dags för papper och penna vid sängkanten.

fredag 12 oktober 2012

Författare ett lockande yrke.

Att vara författare har många dimensioner. Och man kan jobba på många olika plan med vitt skilda ämnen. Det är frihet och det är tvång. Jag tycker det är spännande att försöka komma andra författare inpå livet. Då och då kommer jag att intervjua utvalda "kollegor". Resultatet presenterar jag under fliken "Vem är du? Författarintervjuer".
Solen skiner från en klar hösthimmel. Farbror Frost har varit på besök och dahliorna nickar bruna och ledsna. Dags att ta hand om knölarna. Det är första säsongen för mig, så vi får väl se hur det hela utvecklar sig. Tack och lov finns det nya att köpa nästa vår om jag misslyckas. Idag ska också alla lökar få komma i jorden.

Höstblomster på andra sidan staketet.

Jag har fått ett spännande mail nu på morgonen, men jag har bestämt att inte öppna förrän det är dags för mina skrivartimmar. Det kommer från polisen och jag hoppas att med hjälp av deras uppgifter komma vidare med det bokprojekt som jag bara råkat sticka emellan med. Det här med att sticka emellan med är tufft. Hur många fler timmar kan jag lösgöra per dygn? Några kan jag säkert hitta. Ikväll blir det framför TV:n. Min käre make kommer att använda hörsnäcka. Det är myskväll på hög nivå! Vi har ju alla olika intressen att odla och värna om.

måndag 8 oktober 2012

En vecka mitt emellan

Hösten är en fantastisk årstid. Åtminstone när solen skiner och luften är klar och hög. Löven har börjat lägga sig som mattor på marken och jag njuter av att sparka runt i högarna. Vår trädgård har hittills varit förskonad från frost och jag tittar förvånat på nyutslagna dahlior och slingerkrasse.


Den här veckan känns som en vecka mitt emellan. Jag har svårt att planera, för jag väntar på besked. Ett av dessa besked är extra viktigt och gör att jag "hänger lite i luften". Jag har också svårt att bestämma vad jag ska/kan stryka eller flytta framåt i tiden av mina projekt. Utöver detta har min "chef" massor av åsikter och kommer med sina styrdokument.
Mitt uppe i allt detta händer det! Jag fick en ny bokidé, som trängs och vill ut omedelbums. Tar liksom ingen hänsyn till den verklighet som jag lever i. Skulden till detta måste ligga hos min son och min svärson, som inte kan ta sig från punkt A till punkt B utan att krångla till det. Tänk att bara kunna stänga ute allt och gå in i en bubbla där tid och rum saknar betydelse. Och sedan komma ut 100 000 ord senare. Kanske skulle jag försöka?

onsdag 3 oktober 2012

Femtio nyanser av honom...

... från min horisont.


Erotiska romaner har alltid haft en plats i litteraturen och är en genre som kräver sin mästare. Jag kan inte ens närma mig en sådan här bok utan att tänka på ”Fanny Hill” som skrevs redan i mitten på 1700-talet av John Cleland. Denna bok fanns i min bokhylla under min tonårstid och varje gång som det väntades finare besök i hemmet gapade dess plats i hyllan tom. Min mor hade gjort sitt beslag.

Som den 50-talist jag är har jag även Erica Jongs ”Rädd att flyga” i mitt minne. Och det är mot denna bakgrund som jag griper mig an läsningen av ”Femtio nyanser av honom”.
Den unga Ana möter den inte riktigt lika unge Mr Grey. Ana helt sexuellt oerfaren, men med ett moget inre som haltar lite när det gäller att få grepp om karaktären. Relationen mellan Ana och hennes väninna känns som om den fastnat i en tidig fas av tonårsvänskap. Jag känner mig förflyttad tillbaka till tiden för ”Starlet” och Allersromanernas era. Till och med middag hos föräldrarna och bästa väninnan kär i brodern. Eller en glimt från Kittys värld, där Ana är den klumpiga kusinen Bess.


Ana är på tok för motsägelsefull i sin karaktär, författaren är klyschornas mästare och allt är kamouflerat med sex. Till kamouflaget hör även de evighetslånga dialogerna. En parallell historia utifrån samma tema och med samma rollinnehavare men med någon annan vid tangentbordet, vad hade det inte kunnat bli då.
Mr Grey är spännande på många plan, men några 50 nyanser har jag inte hittat och jag skulle gärna sett att han agerade mer utifrån sin personlighet, inte utifrån författarens till synes snäva perspektiv.
”Femtio nyanser av honom” har delar av en intressant story, men den borde förpackats med ett bättre språk och ett mer genomarbetat upplägg. Nu är det ett hastverk som kunde blivit så mycket bättre. Så mycket bättre, precis som underhållningsprogrammet där musikartister bytte låtar med varandra. Kanske dags att låta författare byta texter.
Boken har ett stråk av humor, som gjorde att jag höll ut till sista sidan. Jag tycker också att Anas alter ego, den inre gudinnan och hennes mer förståndiga undermedvetna är intressanta inslag, som kunde fått en mer framträdande platser.
Jag hade gärna vänt på hela steken. Tagit de två märkliga personligheterna, gjort något av Ana och Mr Grey och kryddat med sexuella inslag, som då blivit till trovärdiga handlingar utförda av två udda individer.
Men boken har nått ett mål som är få förunnat och blivit en riktig bestseller. Det är inte för inte som den toppar försäljningslistorna världen över. 
Och har du ännu inte denna bok i din ägo så köp den gärna här eller här.





måndag 1 oktober 2012

Tillbaka i verkligheten med uppfyllda mål.

Det här med att uppfylla sina mål är intressant. Ibland har jag väldigt klara och tydliga mål och sedan kan det gå långa perioder i mitt liv som tycks vara utan mål. så är det förstås inte, men det är så att ibland tycks målen vara en naturlig del av vardagen.
För ganska många år sedan, då jag födde upp katter av rasen Maine coon hade jag ett mycket avlägset och till synes omöjligt mål att uppnå. Jag ville ha kattstamnamnet Prairiebaby i stamtavlorna på de katter som kom från min uppfödning. Jag jobbade hårt och målmedvetet och så en dag var han där, avelshanen av rang och med så kallad foundationbakgrund. En kull föddes med mitt stamnamn och Prairiebaby. Min lycka var total. Och vad hände sen? Jo, jag hade nått mitt mål och behövde därför inte längre bedriva något avelsarbete.
Under de senaste dagarna har jag uppfyllt två andra mål av vitt skilda slag. Jag har varit på bokmässan i Göteborg och där signerat min egen bok. en otrolig upplevelse.


Just nu njuter jag för fullt av att nått stegens topp. Men jag bygger också på med fler stegpinnar. Något som jag tidigare i livet varit slarvig med. Ett mål betyder inte att jag inte ska klättra vidare. Det finns nya höjder, nya toppar att bestiga.


Mitt andra mål, som jag satte redan som barn var att virka en pläd med mormorsrutor. Så många gånger som jag försökt och aldrig fått ett färdigt resultat.

Men nu är den klar! Den minner om barndomens somrar, där mina morföräldrar i sin sommarstuga hade en svart gungstol med en sådan filt. Här finns också en anknytning till Holaveden, minsann. Ännu ett avslut, ett uppfyllt mål. Och det innebär att jag kommer att fortsätta att både virka och sticka. Nästa filt finns redan i mina tankar.