Skrämmande bokomslag

Jag brukar minsann inte vara den som tackar nej när någon vill ge mig en bok eller två. Men igår gjorde jag det. Dessa båda böcker skänktes bort på grund av att ägaren tyckte att omslagen spred dåliga energier. Och jag var beredd att hålla med henne.
Omslag kan diskuteras i det oändliga, stötas och blötas. De är en del av bokens ack så viktiga marknadsföring. Och de upplevs så olika. Den som vill läsa en bok där de kalla kårarna springer ikapp utmed ryggraden vill förstås ha ett omslag som lovar stort och hemskt. Men jag kan också tänka mig att läsa hemskheter och jag tror inte att jag tidigare har reagerat så på någon boks omslag, som jag gjorde nu.

Omslag som sprider dåliga vibbar.

"Näckrosteatern" av Lulu Wang har jag aldrig hört talas om och ändå fick jag känslan av avståndstagande. Jag gillar inte den unga flickans ansikte, placerat så som jag upplever det, precis under vattenytan. Det för mina tankar till en drunknande själ, trots att hon ser harmonisk ut.
Stephen Kings "Desperation" förmedlar verkligen kaos och skräck. Omslaget är säkert perfekt och säljande, men jag blir mörkrädd. Den som ligger bakom designen tror sig till och med ha träffat så rätt att baksidestexten är flyttad till omslagets främre flik. Ett grepp som är vågat, må jag säga.
Båda böckerna är från slutet av 1990-talet och i min värld har de gjort sitt. De föll på sina omslag.