Redigera, redigera och redigera igen

Ena stunden skriver jag copywrite-texter och den andra redigerar jag historisk roman. Mitt i allt detta har jag blivit beordrad att fixa nya pressbilder på mig själv. Snabbt in i duschen, ut igen och på med smink och kläder innan fotografen är tvungen att ge sig iväg och tjäna ihop till brödfödan. Det blöta håret fick jag på köpet. Men det kunde varit värre.




Kapitel 22 i "Min är Hämnden" behöver lyftas. Jag blundar för solen utanför fönstret och kastar mig raskt bakåt till vintern 1555 och Viborgs fästning i finska Karelen. Snödrivorna var meterhöga och på andra sidan gränsen samlade ryssarna sina trupper.

Viborgs slott av idag.

 "En befordran som inte sågs med blida ögon bland de svenska befälen. De förfasade sig över finnarnas oduglighet och opålitlighet. Inget gott kunde komma från en trupp där bara ryttmästaren var svensk. Den allmänna åsikten var att Birger Grip helt tappat omdömet. Att förlita sig på finskt pack var inte förenligt med god svensk krigföring."

Nu känner jag hur kylan tränger sig in under mitt skinn. Och jag hör trampet från hundratals soldater som tränar på borggården. Andedräkten står som rök ur deras munnar. Kroppstemperatur regleras med hjälp av brödvin. Fältskären amputerar förfrusna tår och fingrar på löpande band.

Jag är på banan!