söndag 30 november 2014

"Sigrids hemlighet" i "En smakebit på søndag"


Det är söndag, men det känns inte riktigt så. Klockan är strax efter midnatt och våra gäster har just åkt hem. Egentligen skulle jag kunna tända det första ljuset i adventsljusstaken, men det känns som fusk.




Men en smakebit på søndag är utlagd och det kan inte var fusk att redan nu dela med mig av en bit ur Karin Wahlbergs "Sigrids hemlighet". Andra goda smakbitar hittar du hos Flukten fra virkeligheten.



"Ingvar satt med några av männen och spelade bräde, men han lyfte blicken emellanåt och såg på henne. Ibland kom han i närheten av henne, då han hade ärenden ut. Hon behöll ett måttfullt avstånd, men inte så stort att det blev alltför uppenbart att hon höll sig ur vägen, det skulle verka oartigt.
Hon var inte dum. Det var inte kärlekens röda skimmer som styrde Ingvar."







Boken kom ut 2009 och är andra delen i serien Släkten som ges ut av Historiska Media. Tidigare i år kom den sjätte delen, Ringens gåta - av Elisabet Nemert. Nu är sjunde delen på gång. Den heter "Stenhuggarens dotter" och utspelar sig under 1200-talets andra hälft. Författare är ... jag!


fredag 28 november 2014

Finkultur i bokbloggsjerkan


Idag snöar det lite lätt på det småländska höglandet. Säkert inget som blir liggande, men det är vackert så länge det varar. Blir liksom lite ljusare i allt det gråa.
Som vanligt utgår bokbloggsjerkan från Annikas Litteratur- och Kulturblogg.




Veckans fråga: Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla? Alternativt vilka nobelpristagare har du läst?

Den här frågan kan jag faktiskt svara på utan närmare eftertanke. Trodde jag! Vilken tur att jag tog fram en lista på alla de författare som genom åren fått detta prestigefyllda pris.

För så här många har jag faktiskt läst något av!

  • Rudyard Kipling
  • Selma Lagerlöf
  • Verner von Heidenstam
  • Erik Axel Karlfeldt
  • Pearl Buck
  • Pär Lagerkvist
  • Ernest Hemmingway
  • Harry Martinsson
  • Günter Grass
  • Doris Lessing
  • Tomas Tranströmmer
  • Alice Munro (inte läst än, men väntar i hyllan)

Dessutom hade jag tänkt lägga till Umberto Eco som jag så säkert trodde fått Nobelpris, men ack så fel jag hade. 


torsdag 27 november 2014

Så sagolikt vackert

Tänk att vakna upp till en skala i grått. Ljuset är så vilsamt att det lägger sig som bomull kring hjärtat. Jag kan bara inte sluta att förundra mig över hur sinnrikt skapat vårt jordklot är.


Vilken ynnest det är att få leva med olika årstider och den förändring som det innebär. Jag har alltid påstått att jag inte är någon vintermänniska och det är sant, men jag har lärt mig att se tjusningen med ett landskap i vila.

Och jag har bestämt mig för att njuta av snö och is även om jag inte tänker åka till platser där det finns i överflöd. Inte under någon längre period i alla fall. Som den lagom-människa jag är så reser jag inte överdrivet länge till sol och bad heller.

Idag blir det en scen där Sissela också möter en grå morgon. Det gäller att gripa tillfället i akt. Allt är lättare att beskriva om man är mitt uppe i det.



måndag 24 november 2014

Ett löfte för mycket

Upptäckte just att jag lovat på tok för mycket. Men så kan det gå när verkligheten överträffar drömmen. I ett inlägg i juni i år - Så osannolikt och så härligt - avgav jag ett löfte som innebar att "Min är hämnden" skulle ligga på bokhandelsdiskarna innan året var slut. Så blir det inte.

Det kom en stenhuggardotter emellan, Sissela Konradsdotter som är ättling i rakt nedstigande led till den Gertrud som försvann i slutet av "Tempelbranden" skriven av Catharina Ingelman-Sundberg. Jag pratar om serien Släkten från Historiska Media.

Och Elisabet Nemert lämnade ett ofött barn efter sig i Helenas mage i "Ringens gåta". Barnet är en flicka och hon döps till Ylva efter Bjälboättens starka ättemoder. Ylva bär genom arv den ring som även Sissela gör anspråk på. Två unga kvinnor med vitt skilda bakgrunder drabbar samman i det intrigfyllda hovet kring kung Valdemar och hans danskfödda hustru Sofia.

Detta är sjunde delen i serien och dess sex första kapitel ligger redan i tryggt förvar i min laptop och på externa diskar. Nu rullar historien vidare och jag lovar att inte ett öga kommer vara torrt när jag är färdig.

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge. "Min är hämnden" är i det närmaste klar och ligger just nu och mognar som den ädlaste ost. Också den en tårdrypande historia med mörka hemligheter.


fredag 21 november 2014

En FRÅGA i bokbloggsjerkan


Varför läser du egentligen böcker?

Som vanligt kommer frågan från Annikas Litteratur- och Kulturblogg.





Vilken fråga! Inget jag funderar över dagligdags precis. Jag började läsa böcker så snart jag kunde läsa och innan dess läste mina föräldrar för mig. Min morfar född i slutet av 1890-talet var lärare och boklig kunskap var viktigare än gröt.

Jag tog med mig morfars filosofi in i vuxenlivet och blev lärare jag också. I min yrkesroll lyfte jag alltid fram läsningen på första plats.

Men varför läser jag böcker? För att jag älskar ord och för att jag älskar berättelser. Visst kan det handla om verklighetsflykt, men i positiv mening. Läsning hjälper mig också att skingra mina tankar och återta fokus. Jag tror att vi borde ha läsning på recept!


torsdag 20 november 2014

Att skriva en bladvändare

Jag funderar på vilka bladvändare jag har stött på under årens gång och vad det är som har gjort dem till bladvändare.

Först och främst så tror jag att de är fler än jag minns. Jag tror också att jag upplevde fler böcker som bladvändare när jag var yngre. Dit räknas alla Kitty-böcker, Cherry Ames och Lotta. Därefter kom de så kallade Allersromanerna och Harlequin. Sådant som av många upplevs som skräplitteratur, men spännande var det.

I vuxenlivet har jag då Da Vinci-koden och Grottbjörnens folk som goda exempel. På senare tid vill jag nog hävda att Set Mattssons kriminalromaner i 1940-talets Malmö hör dit också. Och Stieg Larson inte att förglömma.

Naturligtvis finns det många, många fler, men för min ministudie tror jag att dessa räcker.
Vad är den gemensamma nämnare hos dessa sinsemellan så olika böcker?

  • Storyn griper tag
  • Språket fascinerar
  • Parallella historier som hakar tag i varandra - inte alltid
  • Många och tydliga cliffhangers
  • Levande karaktärer

Nu ska i sanning den svenska historiska romanen få ett lyft. Huka dig Sissela Konradsdotter ditt öde är beseglat!



tisdag 18 november 2014

I natt jag drömde ...

Nej, inte riktigt, men nästan. Jag tänkte ut några fina scener att ha med i "Stenhuggarens dotter". Det tråkiga är bara att idag måste jag skriva något helt annat.
Mitt historiska intresse avspeglar sig också i att jag gillar att skriva artiklar om både det ena och det andra med anknytning till vårt förflutna. Så det där måste är ett roligt måste, egentligen.

Tidningen Släkthistoria som är absolut nödvändig läsning för alla nördar med släktforskning eller personhistoria som intresse har beställt en artikel om vad släktforskaren bör hålla ögon och öron öppna för vid ett besök i kyrkan och på kyrkogården. Stolpar och riktlinjer är dragna så nu ska jag se till att skapa en spännande text som förhoppningsvis ska locka läsarna till att besöka en kyrkan eller två i sin gamla hembygd.
För övrigt är det en mysig tid vi har framför oss då kyrkorna oftast är extra pyntade och bjuder på konserter och andra besöksvärda arrangemang.



Släkthistoria finns på facebook




söndag 16 november 2014

"Señor Peregrino" i En smakebit på søndag


Söndag och dags för nya smaksensationer hos bloggen Flukten fra Virkeligheten. Jag syftar då förstås på bokliga sådana.





Idag ska jag fika hos syster yster i hennes halvfärdiga kök och sedan bär det av till en mysig second hand/country living/julmarknad i bästa ladugårdsmiljö. En enda öppetdag om året. Dé ni!

Jag skriver många många timmar per dygn på "Stenhuggarens dotter" och då blir det inte mycket läsning. Så smakbiten kommer från min att-läsa-hög. Och jag har valt Cecilia Samartins "Señor Peregrino".



"Men när jag blev äldre kändes det som om jag ensam har hela tyngden av mannens liderliga natur på mina axlar. Det faktum att kvinnor var förbjuden frukt för mig gjorde dem desto mer lockande, och inte blev det lättare av att jag själv var en attraktiv man i kvinnors ögon. Jag fick ofta höra kommentarer om min ståtliga kroppslängd och min eleganta profil. och många tyckte att jag mer såg ut som en adelsman än som sonen till en enkel fåraherde."







Jag har hört mycket gott om den här boken och köpte den på Bokmässan i Göteborg i år. Hoppas på att få lite extra lästid under jul- och nyårshelgen så att jag kommer ikapp mig själv.

fredag 14 november 2014

Hmm, hmm och hmm i veckans bokbloggsjerka


Fredag! Och massor med kuliga saker i helgen. Samt skriva klart åtminstone något kapitel i "Stenhuggarens dotter". Det är så spännande att jag har svårt att ta ledigt hela helgen.




Kan du berätta om någon bok/några böcker som beskriver kända berättelser ur någon annan huvudpersons synvinkel?

Det var en riktigt klurig fråga i veckans jerka och jag vet inte om jag verkligen förstått den rätt. Alternativet kändes ännu knepigare.




Alltså väljer jag, efter moget övervägande, "Mary Jones historia" av Elin Boardy. Detta med risk för att jag helt är ute och seglar.
Mary Jones är kökspiga och i den här boken berättar hon sin version om sina arbetsgivare Dolores och John Silver från Skattkammarön.









Ska bli intressant att se hur andra bokbloggare har knäckt den här nöten.


onsdag 12 november 2014

Sissela, stenhuggarens dotter.

Ny dag och nya upplevelser tillsammans med Sissela Konradsdotter. Hon är en intressant person med flera olika sidor. Ibland är hon oroväckande barnslig och aningslös. Men tiden går fort i bokens värld. Tack och lov kan jag se en utveckling mot en mogen vuxen kvinna som får ta ansvar som säkert inte var önskvärt under 1200-talets senare decennium.




Och här tror jag minsann att jag har hittat Ulf Magnusson Lejonbalk.
Bilden är lånad från Ylvas historiska skrädderi.












Det är utvecklingen hos karaktärerna som driver romanen framåt. Men det är också deras sätt att möta konflikterna som uppstår som ger en berättelse djup och skapar en fiktion som kan liknas vid sanning.Och jag gillar att plantera ut konflikter där karaktärerna har valmöjligheter. Valen sker utifrån deras egna förutsättningar och blir antingen bra val eller dåliga val. Det är först i sista ändan som läsaren kan säga aha och inbilla sig att det var väl det han/hon visste.


tisdag 11 november 2014

Boklig ordning

För några veckor sedan köpte jag ett gäng begagnade billybokhyllor på Blocket och fick efter många års lidande till sist bättre ordning på mina böcker.
Inspirerad av Mias bokhörna visar jag nu resultatet. Det finns inget som är så kul som att sätta in böcker i hyllor. Jag bara älskar det.























Till min stora lycka finns det en hel vägg till att fylla med bokhyllor. Bara jag blir av med garderoberna som så småningom ska få vandra in i vår blivande walk in closet. Sedan har jag ett alldeles eget läs- och arbetsrum i källaren. Så perfekt!


måndag 10 november 2014

Bär reflex!

För det mesta befinner jag mig tankemässigt i en tid då bilar inte ens existerade i fantasins värld. Men mörkret var kompakt och alla visste att i skogen hotade diverse hemska faror. Idag vet vi bättre, men vi förstår inte att vi i mörkret utsätter oss för livsfara. En fara bra mycket större än den våra förfäder trodde hotade dem.

SE TILL ATT DU SYNS I MÖRKRET! BÄR REFLEXER OCH GÄRNA KLÄDER MED REFLEXVERKAN!

Läs det här blogginlägget och begrunda: Att tillfredsställa sin man.

Jag taggar några fler bokbloggare och hoppas att de följer mitt exempel och skriver några rader om reflexer och sedan i sin tur taggar andra. Ett budskap som måste spridas!

Hänger ni på?
Bokföring enligt Monika
Bokhyllan i pepparkakshuset
Mias bokhörna
Boktjuven
Skriva Läsa Leva


söndag 9 november 2014

Pensionärsligan i En smakebit på søndag

Idag är det Fars dag och det betyder att huset kommer att invaderas. Tårtorna är beställda, men än så vilar lugnet över Björkelund.

Smakbitarna har redan börjat trilla in hos bloggen Flukten fra Virkeligheten.



Min läsning har kommit lite på efterkälken, så jag lånar ur makens läshög. Han håller som bäst på med "Låna är silver och Råna är guld" av Catharina Ingelman-Sundberg. Också jag kommer att läsa den, men det dröjer nog innan jag avverkat mina egna prioriteringar.



"Han funderade. Så snart som möjligt borde han placera de där knyckta miljonerna på något vettigt sätt. Aktier eller hästar? En del av miljonerna hade han ju redan skickat till Beylings Advokatbyrå för att få hjälp med skatteskulderna. Men resten? Kommissarien reste sig och började gå runt i rummet, stannade till vid bokhyllan och lät fingrarna löpa utefter mapparna."








Hon förnekar sig inte den kära Catharina som nu reser jorden runt, möter sina läsare och signerar böcker. I dagarna är hon på bokmässa i Buenos Aires om jag inte har fel för mig.





lördag 8 november 2014

Varför skriver jag historiska romaner?

Plötsligt och oväntat dök frågan upp så här på lördagskvällen. Och jag fick ett behov av att försöka besvara den. Varför vet jag inte.
Redan i tonåren läste jag gärna böcker som inte utspelade sig i nutid. Jag gillade verkligen serien om Angélique av Sergeanne Golon och jag läste faktiskt Viktor Rydbergs Singoalla. Och grät till Elvira Madigan. Gårdarna runt sjön läste jag också.


Jag gillar historia och kanske borde jag blivit arkeolog eller varför inte forskare eller professor. Nu blev det inte så, men i min fantasi gillar jag att befinna mig i andra tider, alltså tider som flytt, tider som aldrig kan komma tillbaka.

Som vuxen har jag gottat mig i de första delarna av Jean M Auels romansvit och i stort sett det mesta inom genren historiska romaner som kommit ut på svenska. Därtill har jag ägnat halva nätterna åt att fantisera om hur jag själv skulle haft det under olika tidsperioder under evolutionen.

Så svaret på frågan är nog ganska enkelt trots allt ... Jag har levt många tidigare fantastiska fantasiliv och dem vill jag berätta om. Stenhuggarens dotter skulle kunna varit jag. Och serien om Holavedsbrudarna kanske är rent självbiografisk, vem vet?


fredag 7 november 2014

Önskelista i bokbloggsjerkan


Äntligen en helg som jag får vara hemma. Bortsett från någon kortare utflykt då, men i alla fall. Jag slipper huvudstaden.
Annikas Litteratur- och Kulturblogg  har fått julkänslor och undrar över hur våra önskelistor ser ut.



Förr önskade jag mig alltid böcker, många böcker. Numera tittar jag med förskräckelse på min att läsa hög och skakar på huvudet. Den är inte att leka med. Alltså måste jag, om än ogärna önska mig något annat än böcker. Hade jag inte helt nyligen fyllt på mitt förråd med bokhyllor hade det varit en självklar önskan.


Men det finns något helt annat som jag önskar mig också. En riktigt fin matta till sovrummet ur Gudrun Sjödéns kollektion. Visst är de läckra? Hoppas att tomten läser min blogg idag.


tisdag 4 november 2014

Fruktans tid av Set Mattsson

Det är med en känsla av saknad som jag läser de sista raderna i "Fruktans tid" av Set Mattsson. Hans böcker trollbinder mig så till den milda grad att jag inte vill att de ska ta slut. Dessutom påstår han att "Fruktans tid" är den avslutande boken om kommissarie Palm. Hur ska jag överleva detta?


Set Mattsson bygger sin historia lågmält men på samma gång pulshöjande på ett sätt som får läsaren att dras med och leva sig in i de olika karaktärernas göranden och låtanden. Jag kan med fog påstå att han kan knepet att skriva  en karaktärsdriven historia. Det är rakt igenom romanens personer som för handlingen framåt. Och han behöver inte heller tillgripa tråkiga transportsträckor för att komma vidare.
Det märks också att Set är noga med researchen och han tycks inte lämna något åt slumpen. Också det som tillhör hans fria fantasi beskrivs på ett sådant sätt att läsaren tar det för sanning.



Jag beundrar den jämna och höga nivån som författaren lyckats hålla genom hela trilogin. Sammantaget vill jag påstå att Set Mattsson definitivt tillhör en av de bästa författare jag har läst.


Fruktans tid är utgiven av Historiska Media hösten 2014.


Relaterade inlägg:

måndag 3 november 2014

Önska kostar ingenting

Livet är verkligen bra märkligt. Under många år närde jag en hemlig dröm om att få skriva en del i serien Släkten som ges ut hos Historiska Media. Nu gör jag det!
En annan hemlig dröm var att få vara med i något av de större TV-kanalernas morgonprogram. Nu har jag varit det också och det gav till och med mersmak.




Redan klockan 7.20 blev jag och fotograf Hanna Åhman upplockade av en taxi utanför hotellet. Fem minuter senare klev vi ur framför TV4-huset. Efter att ha blivit avprickade av två vänliga securitasvakter lotsades vi in bakom glasdörrarna. Jag hamnade i sminket och Hanna i frukostrummet.

Vilken lyx att se mitt glåmiga och morgontrötta ansikte så sakteliga förvandlas. Sakteliga är fel ord, den här sminkösen kunde sin sak och strax satt även jag i frukostrummet med en rykande kopp kaffe framför mig.

Snart var både jag och Hanna inbegripna i samtal med alla andra som också åt frukost och väntade på att det skulle bli deras tur. När jag sedan blev "uppropad" tillsammans med Sonja Holmedal som också deltog i inslaget kändes det nästan som hos tandläkaren.

Nåja, TV-studion hade få likheter med en tandläkarmottagning. Allt var mycket mindre än vad jag föreställt mig och så lugnt. Det var inte värre än vad det skulle varit att slå sig ner vid köksbordet hemma hos Hasse Aro.

De fina bilderna som visades i inslaget är tagna av min mästerfotograf Hanna Åhman. Mer ur hennes produktion finns här.

Vill ni veta en hemlighet till? Jag vill gärna sommarprata i P1 också.



söndag 2 november 2014

Britannia Road i En smakebit på søndag

Söndag och dags att bjuda på litterära smakbitar via bloggen Flukten fra virkeligheten.

Jag är precis hemkommen från huvudstaden igen och alla dess begivenheter. Min hjärna är lätt dränerad, men en smakbit ska jag väl kunna åstadkomma.







Britannia Road av Amanda Hodgkinson är en historisk roman som utspelar sig under åren efter andra världskriget. Den handlar om en familj som splittras under krigsåren, men återförenas. Jag har inte hunnit börja på boken än och författaren är en ny bekantskap för mig. Vet att den finns översatt till norska.








"Hon klädde på sig, gick ut ur lägenheten och förflyttade sig försiktigt nedför den smala trappan med händerna pressade mot väggen. När hon kom ner på avsatsen drogs repet åt igen. Hon gav ifrån sig ett stön av smärta, ett lågt djuriskt läte som hon inte kände igen som sin egen röst. Hon lutade sig mot väggen med svettpärlor i pannan."

Det där låter lovande, eller hur?