lördag 28 november 2015

Sent lördag kväll

Att vara författare är allt annat än förutsägbart. Jag jobbar bäst när andra roar sig. På lördagskvällar till exempel. Just denna kväll har jag skrivit ett av de bästa kapitel jag hittills har åstadkommit. Märkligt och underbart på en och samma gång. Men jag undrar varför det är på detta viset?

Det där med förutbestämda arbetstider funkar inte alls för mig. Jag funderade hela torsdagen och hela fredagen, inget resultatet. Idag struntade jag i alltsammans och tog en loppisrunda. På eftermiddagen adventspyntade jag huset. Så omkring klockan 19.00 slog kreativiteten till och nu klockan 22.30 är kapitel 52 i Min är hämnden klart.



Nu hoppas jag på att inspirationen finns kvar i morgon bitti och att det då blir kapitel 53 utan några större åthävor. Sedan ska jag börja om igen, en sista vända innan manuset ska överlämnas som en fin julklapp med röd rosett till redaktör Lena.


tisdag 24 november 2015

Bygger vidare

Idag har jag skrivardag. Så skönt att veta att dagen är min. Jag har hittat några rader i mitten av boken som skulle kunna bli en fin scen där läsarna får veta lite mer om en av bikaraktär. Det är inte alltid så bra att låta bikaraktärer få ta för mycket plats, men den här bör nog få synas lite mer.

Så det är den scenen jag ska jobba med först och främst. Sedan har jag ett kapitel som ska få ett tillägg som kommer från ett annat kapitel som fått stryka på foten.

Det händer ganska ofta att jag skrotar långa stycken, men sparar en central del som hamnar någon helt annanstans i boken. Alltså har jag en mapp där jag samlar allt en stund innan det går vidare till papperskorgen.

söndag 22 november 2015

Att ställa samman

Alla kapitel till Min är hämnden ligger i var sitt worddokument. Jag jobbar i olika dokument ända tills jag är säker på att kapitlen verkligen har hamnat på rätt plats. Sedan buntar jag ihop dem. Och det är vad som ska ske idag.
Därefter börjar jag gå igenom boken från början igen. Min tanke är att kolla så att alla scener håller, jag ska fila på och fördjupa karaktärerna, inga större grejor, men ett ord här och ett där kan göra underverk.


Kanske tillkommer det någon händelse som behövs för att tydliggöra varför en karaktär beter sig på just det viset han/hon gör längre fram i boken.
I det här skedet hänger fortfarande bokens sista kapitel i luften. Jag har alltid slutet med i min synopsis, men jag vet att karaktärerna vill säga sitt och det gör de under resans gång. Därför är jag ännu inte riktigt säker på hur Min är hämnden slutar.

fredag 20 november 2015

Mycket på agendan

Det har varit en hektisk vecka som avslutas i morgon med Kronobergs Bokmässa. På biblioteket i Växjö träffar du mig mellan klockan 10 - 16 och jag står på scen i Galaxen 13.50. Då berättar jag om Kyrkornas hemligheter i allmänhet och Stenhuggarens dotter i synnerhet. Naturligtvis finns det böcker att köpa och jag signerar gärna.


Växjö är en stad som betyder mycket för mig. Här föddes min son och här tog jag min lärarexamen. Och ibland funderar jag över hur livet blivit om jag inte flyttat härifrån. Men det är svårt att veta vad som hänt om inte om hade funnits.


lördag 14 november 2015

En bön för fred och frihet

Jag vaknade till nyheten om terrordåden i Paris. Detta har hänt inte längre bort en 15-timmars bilresa. Det har hänt i ett demokratiskt land bland oskyldiga människor. Jag känner vanmakt och oro, men vet att det enda som kan bekämpa det onda är det goda.



Låt oss alla förenas i bön. Vad vi än tror på, så tror vi väl alla på en god makt. Vi ber för fred på jorden, idag och alla dagar.

söndag 8 november 2015

En sång från havet i en smakbit på söndag

Idag är det söndag och Fars Dag här i Sverige. Slipsarnas tid är förbi i vår familj. Men lite fika blir det säkert när ungarna tittar in i eftermiddag.
Medan jag väntar på invasionen delar jag en smakbit med i er andra genom bloggen Flukten fra virkeligheten.


Jag läser fortfarande Vikingablot som jag bjöd på förra söndagen, så idag plockar jag från min läslista och väljer En sång från havet av Kathrine Webb.

 

"Celeste var där. Ute på klippan med ryggen mot stugan, vänd mot havet, som gjuten i silver i månskenet. Vattenytan svallade oroligt, skummet på vågkammarna piskades mot land. Hon kände små, hårda och svidande droppar mot ansiktet. Hur kunde Celeste stå där ute? Efter alla dessa år, efter hennes plötsliga försvinnande? Men det var verkligen hon. Den långa, välbekanta ryggen, den smidiga svanken som övergick i höfternas fylliga kurvor, armarna som hängde rakt ner med utsträckta fingrar."
Nu blev jag genast sugen på den här boken, men jag får ge mig till tåls och ta böckerna i den ordning som jag bestämt. Ibland har jag lite svårt med balansgången mellan att läsa och skriva. Du som är mer nyfiken på mitt liv som författare är välkommen till min facebook-sida Ewa Klingberg



fredag 6 november 2015

App hit och swish dit

Hur kunde jag bara komma på idén att köpa en ny telefon. Vad var det egentligen för fel på den gamla? Mer än att den inte funkade på internet längre och en kamera ur bruk. Bagateller i jämförelse med detta nya underverk.



Men skam den som ger sig, nu har jag fixat dit mobilt bankid, SEB-appen och swish. Jag har också ordnat med ett instagramkonto, så nu ska här tas bilder. Vad kan jag mer behöva? Undrar om mitt spotify tänker fungera i telefonen? Facebook fick jag ingång på ett ögonblick. Ja just det, GPS:en måste jag träna på också.
Nåja, livet går vidare. Under de senaste månaderna har jag överlevt ny laptop, nytt bredband och ett nytt TV-abonnemang, så vad är väl en telefon i det stora hela.



tisdag 3 november 2015

Viborgs fästning under Gustav Vasa

Under några dagar har jag brottats med vintriga stridigheter långt inne i Finska viken. Det är svårt för mig som nutidsmänniska och inte det minsta stridsvan att få till trovärdiga scener. Hur kunde det sett ut? Vilka vapen användes verkligen och hur funkade de? Bara för att det fanns musköter var det inte alldeles säkert att det var det huvudsakliga vapnet i just den här striden.


Och viktigast av allt, hur tänkte människorna som på olika sätt var inblandade i striderna? Naturligtvis var de rädda, men hur yttrade sig denna rädsla? Övergick den kanske i ilska? Vad drev dessa soldater framåt? Och hur smakade segerns sötma?

Som ni förstår har jag lite att fundera över innan jag kommer vidare i "Min är hämnden". Men jag är inne i slutskedet en gång för alla.

Att sätta punkt är viktigt. Det är inte alltid som ett manus blir bättre ju längre man jobbar med det ...

söndag 1 november 2015

Vikingablot i en smakbit på söndag


Äntligen en söndag i hemmets lugna vrå och utan något som prompt måste planeras. Tro det eller ej men jag har en hel skrivarvecka framför mig. Hösten har varit hektisk och jag har några framträdanden kvar fast just nu kan jag andas ut.



En vanlig söndag för mig betyder att jag kan delta i "en smakebit på söndag" hos den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Här bjuder vi på smakbitar ur böcker vi håller på att läsa. Själv har jag under de år jag deltagit fått många fina boktips.

Överst i min läshög ligger nyutgåvan av "Vikingablot" av Catharina Ingelman-Sundberg. Jag har läst den förut och den finns sedan tidigare i min bokhylla, men omslaget är så läckert att jag var tvungen att köpa den och de andra två i trilogin.

"Om kvällen dröjde hon. Hon höll sig kvar vid eldstaden, donade med kittlar och tråg. Jorunn blickade inåt kammaren, drog sig för att går in till Harald. Hon skyggade för hans omfamning, kände motvilja för hans lust. Han fick inte ta i henne, inte nu, inte ännu. Hon svepte sjalen tätt om axlarna och slog ut håret. Tänk om det syntes på henne vad hon varit med om? Hon fick inte röja sig. Det kunde vara farligt. Om någon fann ut om dem skulle Erik bli tvungen att gå i landsflykt, och vad som skulle hända henne själv vågade hon inte tänka på."

En bok väl värd att läsa en gång till. Tur att det är söndag och det gråmulna smyger runt husknutarna.