torsdag 25 augusti 2016

Blogguppehåll!

Nu har jag bestämt mig. Det händer mycket i mitt skrivande och i mitt liv utanför skrivarbubblan. Så mycket att jag har svårt att hinna med allt. Bloggen Holavedsbrudar kommer därför att ligga för träda på obestämd tid.
Men jag finns kvar på facebook och på instagram och hoppas möta er där!

söndag 19 juni 2016

En smakbit på söndag och bloggsemester


Det är söndag och det var ett tag sedan jag var med och delade smakbitar hos bloggen Flukten fra virkeligheten.




Just nu läser jag Sanningen om Alice av Kathrine Webb. Så här börjar boken:

”Dagen då barnet kom gående från heden var bistert kall. Det hade blåst oupphörligt från norr hela dagen och vinden hade fått öronen, bröstkorgen och skelettet att värka. Det krasade när barnets nakna fötter bröt igenom isskorpan på den vattensjuka marken. Hon gick långsamt mot bondgården från väster, längsmed den tyst framglidande, svallande floden. Solen stod lågt på himlen bakom hennes axel, lika olycksbringande och mjölkvit som ett blint öga. En ung kvinna kom ut från mangårdsbyggnaden och korsade gårdsplanen på väg mot hönshuset. Först såg hon inte barnet, eftersom hon svepte sjalen tätare runt axlarna och vände blicken mot himlen, där en stor, högljudd flock med starar just var på väg att slå sig ner i hästkastanjen. Fåglarna tjattrade och skrek åt varandra, och rörde sig hit och dit likt en enda oformlig varelse eller ett rökmoln, innan de försvann ner bland de nakna grenarna.”


Mari hos Flukten fra virkeligheten tar semester från bloggandet och det gör jag också. Välkomna tillbaka när skolorna börjar och vardagen står för dörren. Trevlig sommar!

MEN! Jag gör regelbundna uppdateringar på facebook och Instagram hela sommaren. 


fredag 17 juni 2016

Bokbloggsjerka 17 - 20 juni


Veckans jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg kan jag bara inte låta bli. Skulle kunna skriva en doktorsavhandling, men det ska jag bespara er.





Finns det någon tidning som du kan tipsa om? Alternativt, finns det en tidning som du saknar trots det enorma utbudet som finns i dag?

Jag läser med stor förtjusning Books & Dreams och Tidningen Skriva. Den sistnämnda har alltid något som jag kan ta till mig och använda för att utvecklas i mitt skrivande. Sedan kan jag förstås inte låta bli de historiska tidningarna och då läser jag främst Släkthistoria, kanske för att jag själv medverkar där ;) och Allt om historia.

Bonusfråga:
Koko är nyfiken på om du kan tipsa om några historiska romaner. För att vara mera exakt ”historiska romaner som är (någotsånär) historiskt korrekta”, dvs. sådana där man kan lära sig något om perioden och inte sådana där det är nutidsmänniskor i periodkläder.

Det absolut bästa avseende historisk korrekthet är (enligt mig) trilogin Fem pärlor till Jungfruns krona av Maria Gustavsdotter.




Sedan vill jag också slå ett slag för serien Släkten utgiven av Historiska Media, ett förlag som för övrigt har fler godbitar i sin utgivning för den som är historiskt intresserad.


torsdag 16 juni 2016

Lånad miljö

Fantasin flödar och rinner över. I min hjärna bygger jag historier, ibland nästan fortare än vad jag kan tänka. Önskar att jag kunde skriva i samma takt. Värst är att jag glömmer också ... det händer att jag bara minns att jag skapat något utöver det vanliga.

Som författare måste jag känna miljön där mina karaktärer befinner sig utan och innan. Att bygga fantasimiljöer kräver mycket arbete, då jag måste veta så mycket mer om platsen än vad jag någonsin berättar i ord för läsarna.

De ska kunna förnimma miljön mellan raderna och då måste jag i princip känna till varje skiftning i ljuset i rummet, jag måste veta från vilket håll det drar och i vilken riktning dammtussarna rör sig och jag måste veta vilket trappsteg som knarrar.


Allt detta betyder att jag för det mesta använder miljöer som är välkända för mig. Det är nu jag har nytta av min uppväxt som oftast bestod av två år på varje plats och mitt stora historiska intresse som gjort att jag besökt fler museum än danshak.

Bilden ovan är hämtad från det riktiga Vättergatan 4, ett hus som inte längre finns kvar. Men det är i allra högsta grad levande för mig och i de album jag har tillgång till. Det är alltså i dessa rum som Felica i Manglade dukar och vikta servetter vandrar omkring och brottas med sitt liv.

onsdag 8 juni 2016

Lägga till och dra ifrån

Redigering är många gånger mer omfattande än vad man föreställer sig. Storyn finns där, men den kan berättas på mer än ett sätt. I Manglade dukar och vikta servetter arbetar jag framför allt med den delen som utspelar sig i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.


Nu skriver jag på ett helt nytt kapitel som fördjupar karaktärerna och bjuder läsarna på extra krydda. Jag har planerat ytterligare två helt nya kapitel som ska införlivas med den ursprungliga texten och är tänkt att ta romanen till nya höjder.



torsdag 2 juni 2016

Redigeringsivern breder ut sig

Tänk vilken skillnad ett enda litet ord kan göra eller längden på en mening eller en mening som blir till flera ...

"En regnig augustidag knackade magister Erland Kvist på dörren." Den meningen innehåller allt läsaren behöver veta och den lockar till att att skapa egna bilder.

Men vad händer om jag skriver så här istället?

"Sommaren gick mot sitt slut. Knackningen fortplantade sig likt ett eko genom rummen och Nanny torkade av händer på förklädet samtidigt som hon lyssnade efter fotsteg. Hon hörde inga och med en suck skyndade hon mot hallen. I trapphuset stod en man med regnvattnet droppande från hattbrättet.
"Erland Kvist", sa han. "Magister Erland Kvist."

Så här håller jag på sida upp och sida ner i bokmanuset som består av omkring 350 boksidor. Och jag tycker att det är så roligt, så roligt så att jag då och då får bestämma mig för att lämna vissa funderingar och gå vidare.

tisdag 31 maj 2016

Någon?

Haha ... att jag ska ha så svårt att hålla fingrarn i styr. Jag kan helt enkelt inte bara läsa, jag ändrar också fast det låtsas jag inte om. Klumpiga formuleringar och tappade ord och ... det finns hur mycket som helst att fixa med. Det är nästan så att jag tror att någon annan varit och kladdat i mitt manus, någon som inte är så bra på att skriva ... någon som haft väldigt bråttom och ivrig att få ur sig alla ord. Denna någon kan väl inte varit jag?
Men jag ändrar inga större grejor än ... för jag skulle ju bara läsa. På gymmet idag kom jag på en scen som bara måste med och så funderade jag över Nanny och hennes storslagna planer ...


måndag 30 maj 2016

Följ med på resan!

Då har jag alltså lagt om mitt roder, "Min är skulden" får ligga och mogna medan jag sätter igång med att redigera "Manglade dukar och vikta servetter". Jag vet att jag har nämnt det förut, men det tål att upprepas - jag gillar att redigera.
Från förlaget har jag fått 17 punkter som jag ska titta närmare på. Det här bara början, det handlar om bärande substans, nya kapitel, trådar som inte följts upp ordentligt, fördjupning av scener o s v. I den första vända börjar jag med att läsa igenom mitt manus. Det har gått en månad sedan jag sist hälsade på hos Felicia på Vättergatan 4 och jag behöver en repetition.

Köket Vättergatan 4.

Redan i de första kapitlen förstår jag att det hänt saker sedan jag var här sist. Felicia berättar både det ena och det andra som jag inte fått veta tidigare. Så medan jag läser gör jag anteckningar på min board. Men bara sådant som spontant kommer till mig. Redaktörens funderingar sparar jag till dess att jag läst klart.

fredag 27 maj 2016

Bokbloggsjerkan 27 - 30 maj


Bokbloggsjerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg!

Hur tänkte jag här? Kollade inte frågan innan jag började skriva inlägget. Det var inte en fråga för mig och definitivt inte den här fullspikade helgen. Hade ju bara tänkt vara med på ett hörn.


Jag är väldigt omusikalisk, inte så att jag inte lyssnar på musik för det gör jag, men jag är totalt tondöv. Så den här frågan har jag inget svar på. Vet att Ulf Lundell, vars musik jag gillar bland annat har skrivit Jack som jag inte har läst. Nåja, jag får söka bildning bland alla andras svar.

Jag har precis fått feedback på manuset "Manglade dukar och vikta servetter" från förlaget och nu ska här redigeras. Med risk för att betraktas som konstig erkänner jag villigt att redigeringen är en av de roligaste arbetsuppgifterna med ett manus. Prestationsångesten har lagt sig, storyn finns ju där och jag har fått veta vilka delar som bär och vilka som måste förbättras. Med andra ord, jag vet vad jag ska göra och slipper famla i luften.

För övrigt ska jag agera värdinna på en fest och sedan heja på min vuxna dotter när hon tävlar i westernridning på söndag.


torsdag 26 maj 2016

Vem är Simon?

Det funderade jag på hela dagen igår. Vem är han? En udda sammansatt karaktär som utvecklats under arbetet med "Min är hämnden" och som fortsätter att utvecklas i "Min är skulden". Utveckling är oftast laddad med positiv energi, men det är ingen universiell regel och Simons utveckling måste ha en annan stämpel.

Men utvecklas gör han likväl. Han bär på ett hat större än jag kunde föreställa mig och ibland får jag för mig att det är riktat mot mig, för det jag gör emot honom. Simon tillhör det ursprungliga persongalleriet som skapades av Kjell Broberg och då var han mammas gosse. Men en mammas gosse kan inte bete sig som han gör. Den ständiga frågan, vad kom först - hönan eller ägget?


tisdag 24 maj 2016

Långsammare än en atlantångare ...

Alltså, jag kan inte hjälpa det - förnuftet säger något helt annat, MEN jag tror på Sigridslegenden och del två "Min är skulden" pockar på, så nu är det den jag skriver och inget annat.
Jag vet att förlagsvärlden arbetar långsammare än en atlantångare vänder i småbåtshamnen. Och jag vet också att det får jag finna mig i ...


Gestalterna är väl underbyggda och de har en tuff resa framför sig. De båda huvudkaraktärerna i "Min är skulden" bär med sig skuggor från förr, skuggor som får dem att agera eller inte agera och inget är vad det ser ut att vara.
Om jag fick bestämma alldeles själv så skulle "Min är hämnden" ligga på bokhandelsdiskarna lagom till julhandeln och "Min är skulden" skulle finnas till försäljning 2017 och "Min är försoningen" 2018. Så ser min plan ut!
Vid sidan om trilogin växer även de andra böckerna fram ... jag har ju en plan för bövelen ...


fredag 20 maj 2016

Bokbloggsjerka 20 - 23 maj



Fredag! Och jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg med en fråga som jag genast hittade svaret på.





Pest eller kolera: Att bara få läsa en bok per år eller att få läsa så mycket du vill men aldrig avsluta böckerna?

Självklart vill jag läsa så mycket jag vill även om jag inte får läsa slutet. För det skriver jag själv. Jag som älskar att skriva det sista kapitlet så till den milda grad att mina egna böcker oftast har flera olika slut. Stenhuggarens dotter hade hela tio olika varianter av det allra sista kapitlet.


onsdag 18 maj 2016

Utvecklad intrig och levande karaktärer

Jag upptäcker ständigt att jag utvecklas som författare. Den här veckan jobbar jag med ett råmanus som jag i huvudsak skrev under 2014. Det är ett bra manus, men jag hittar hela tiden bättre sätt att uttrycka saker och ting på. Jag vet att jag blivit säkrare på gestalning och på att fördjupa mina karaktärer.
Det som är riktigt roligt är att karaktärerna nu träder fram och berättar sina egna historier och de talar om för mig när jag har gått för långt. Som när Jord läxar upp mig i "Min är skulden" och visar på en mycket bättre väg att gå. Inte en bättre väg för henne utan en utvecklad intrig som leder till en story som blir så mycket bättre.
Nyfikna? Skrivprocessen är lång och det jag arbetar med nu dyker upp på bokhandelsdiskarna om tidigast tolv till arton månader.


fredag 13 maj 2016

Bokbloggsjerka 13 - 16 maj

Egentligen hade jag inte tänkt hänga på jerkan hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg den här veckan, men frågan lockade och här är jag nu.

Av böckerna i din bokhyllan, vilken titel beskriver dig bäst?



Jag skulle vilja påstå att det finns flera titlar som beskriver mig och mina olika sidor, men vid en snabb titt fastnade jag för Peter Robinsons "Själens dunkla rum". Min själ har gömmen och skrymslen som jag förvånas över dagligen. Det är där som alla märkligheter formas som sedan blir till böcker, det är i de dunkla rummen som mina karaktärer föds och lever och det är där min kreativitet bor.



torsdag 12 maj 2016

Det viktiga första kapitlet

Allt handlar om att fånga läsaren och att inte släppa greppet. Självklart tycker vi, men hur svårt är det inte. Om det händer att jag har tio slut på en bok så är det än värre med början. Ni vet de där meningarna som ska slå an rätt ton och utlova en läsupplevelse utöver det vanliga, hur skapar man dem?
Läsaren ska kastas rätt in i handlingen utan ett uns av tvekan. Somliga talar om endast den första meningen i boken och vill påstå att den skulle vara avgörande. Jag har kikat i tre böcker som jag tycker är bra.

  • Gerlof Davidsson gick ut den sexåriga svenska folkskolan när han var fjorton år och till sjöss som jungman två år senare.
  • Längst nere i hagen bakom fähuset, efter att det blivit mjölkdags och det trampats färdigt och den dammiga dynglukten lagt sig medan flugorna och råmandena flyttat in i lagården, där händer det att en gubbe sitter och balanserar på en trebent mjölkpall med benen brett isär.
  •  Jag står ända framme vid kanten på taket, barfota, nio våningar ner ser jag den grå gatan.
Jag har hittat två relativt korta meningar och en riktigt lång. Kan längden ha någon betydelse? Spelar det någon roll om boken börjar med en prolog? Och i så fall, vad ska prologen säga? Vart vill jag komma med detta? Jo, jag ska skriva om början till Min är skulden och jag vill göra det på ett sätt som gör att läsarna inte kan släppa boken.


tisdag 10 maj 2016

Manglade dukar och vikta servetter i verkligheten

Verkligheten kan överträffa dikten. Det är inte så konstigt att jag ibland har svårt att se var gränsen mellan fantasi och icke-fatnasi går. I Manglade dukar och vikta servetter har jag diktat ihop en händelse som jag inte kunde betrakta som annat än ytterst märklig och osannolik. Ni vet en sådan där grej som bara kan hända i böckernas värld. Men idag har det inträffat ... inte exakt som i boken men parallellerna är många och med en rysning löpandes utmed ryggraden kan jag inte bortse ifrån tanken på självuppfyllande profetior.
Vad det är kan jag inte berätta utan att spoila boken ... så allt jag har att säga är att tålamod i vart fall är en dygd.


fredag 6 maj 2016

Bokbloggsjerka 6 - 9 maj


Idag råkade jag gå upp alldeles för tidigt. Inte likt mig alls, men tur att det finns en jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg som jag kan ägna mig åt innan det är dags för dagens fritidssysselsättning på redovisningsbyrån.




Kan du berätta om en bok som har ett riktigt fint/fult omslag? Eller varför inte en av varje?

Jag gillar boksomslag, särskilt när omslaget verkligen säger något om boken. Och det finns så många fina. När jag tog en snabb titt i bokhyllan fastande jag för dessa tre, som kom ut i storpocket för något år sedan.


Medan dessa tre inte enligt min mening inte är lika smakfulla.




Ha en fin helg!


onsdag 4 maj 2016

Det är karaktärerna som bär romanen

Jag har upptäckt att jag lägger ner allt mer tid på att skapa och förfina mina karaktärer. Det är de som bär hela historien och för den framåt och om jag inte lär känna mina karaktärer utan och innan så blir de inte trovärdiga för läsaren.
  • Karaktären ska ha ett namn. Ibland bestämmer jag namnet först, men det händer lika ofta att det kommer till mig efter det att jag bestämt vissa egenskaper.
  • Jag skriver en enda mening som sammanfattar karaktärens "röda tråd".
  • Sedan beskriver jag kortfattat karaktärens motiv.
  • Och dess mål.
  • Därefter tar jag reda på vad det är som hindrar karaktären att nå målet.
  • Jag funderar också på hur karaktären utvecklas under berättelsens gång.
  • Sist men inte minst ger jag karaktären ett utseende.
På detta sätt bygger jag upp huvudkaraktären/karaktärerna och de viktigaste bikaraktärena innan jag börjar skriva. När denna process är klar kliver de snällt in på banan och börjar arbeta sig framåt genom de scener jag bygger upp åt dem.


torsdag 28 april 2016

Tiden ...




Det här med tid ... Jag hamnar ofta i diskussioner med mig själv om tid och jag stångas med detta abstrakta fenomen. Nu är jag inne i en period då jag inte riktig får tiden att räcka till allt jag vill göra. Visst skulle jag kunna öka tempot och kanske till och med sova någon timma mindre per natt. Men då skulle jag inte kunna njuta på det sätt som jag vill och så skulle jag vara trött ... För grejen är den att jag gillar allt jag gör. Måstena är få och roligheterna många.


söndag 24 april 2016

Så länge min bror andas


Idag är det söndag och då delar vi med oss av smakbitar ur olika böcker som vi läser. Utgångspunkt är som vanligt bloggen Flukten fra virkeligheten.



Just nu läser jag Set Mattssons fjärde roman "Så länge min bror andas". Den börjar så här:

"Genom det öppna fönstret mot gatan hördes taktfast marscherande soldater närma sig. Den unga kvinnan drog häftigt åt sig cigarettpaketet som låg bredvid skrivmaskinen och slet fram en cigarett. Hennes äldre kollega vid skrivbordet mittemot såg bekymrat på när hon med darrande händer drog en tändsticka över plånet."

Handlingen utspelar sig krigshösten 1943 i det ockuperade Danmark och i Sverige. Jag gillar den här typen av historiska spänningsromaner och har svårt att lägga ifrån mig boken trots att jag har ont om lästid för tillfället.

fredag 22 april 2016

Bokbloggsjerka 22 - 25 april


Då var det fredag igen och dags för jerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.






Veckans fråga: Vad är du mest sugen på att läsa just nu (oavsett om du har boken/novellen/dikten/etc. i din ägo eller ej).

Jag är sugen på att läsa Min fantastiska väninna av Elena Ferrante därför att den är en riktig snackis och jag vill gärna bilda mig en egen uppfattning om boken. Är den värd all uppmärksamhet?

Solen skiner och nu ska jag ta mig an dagen.



tisdag 19 april 2016

Skrivklåda när den är som värst

Tänk att stå på gåbandet på gymmet, musiken dunkar och tygndlyftarna släpper både skivstänger och väder, då ... precis då händer det. Jag befinner mig i 1500-talets Jönköping av alla platser, en kvinna ligger på rygg under en man som virar hennes hår runt sin hand och sakta drar åt ...
Jisses ... det knottrar sig på mina armar och jag förstår att det är Simon.
Simon Jöransson som försvann någonstans i mitten av Min är hämnden är tillbaka och han lämnar mig inte ifred. Så mot allt förnuft skriver jag några scener som hör hemma i Min är skulden.
Som ni förstår har jag brutit min semester utan klartecken från "högre ort".

fredag 15 april 2016

Bokbloggsjerka 15 - 18 april



Haha ... fredag igen och jag har fortfarande semester från skrivandet! Annikas Littereratur- och Kulturblogg har som vanligt en fråga att ta ställning till.




Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

Tror inte att jag har en endaste sådan bok i mina hyllor. Ska jag skämmas kanske? Fast jag vill inte påstå att jag är ointresserad, det lockar bara inte. En gång för länge sedan läste jag "Tjugo brev till en vän" av Svetlana Allilujeva, som var Stalins dotter.
Säkert har jag läst någon mer biografi eller memoarer, jag kommer bara inte på det. Hoppas att ni andra som svarar på frågan kan fylla mina minnesluckor.

By the way ... jag har börjat lyssna på Fågelburen och det går så där. Har svårt att koncentrera mig, tankarna fladdrar lätt iväg. På gymmet har jag inte ens testat.


onsdag 13 april 2016

Så här i semestertider

Precis så är det, jag har semester i väntan på besked från min förläggare. Jag intalar mig att det både är av behovet påkallat och skönt trots att min hobby är mitt arbete. Men jag är inte sysslolös utan roar mig med att bokföra och deklarera min verksamhet.



Det är riktigt kul att se hur min kurva som har pekat stadigt uppåt under de senast föregående åren, fortsätter att stiga mot nya oanade höjder.
Jag är stolt över mig själv, eftersom det är detta jag jobbat för att uppnå. Det är så häftigt att kunna bevisa att det går och att tålamod och arbete ger resultat.






Märkligt är ändå hur en karaktär kan göra intrång i min semester när jag minst anar det. Jord Kjettilsdotter (från Min är hämnden) har blivit vuxen och hon har mycket att säga. Envist berättar hon om den krokiga väg hon vandrar i sökandet efter sina nordiska rötter och i jakten på sanningen om sin familj.










söndag 10 april 2016

En smakebit på søndag den 10 april


Det var längesedan jag var med och delade smakbitar på söndagen, men idag blev jag riktigt sugen.
Massor av njutbar läsning finns hos bloggen Flukten fra virkeligheten.


"Marty Green gillade dem allihop och tycktes ta till sig säljsnacket. Han var också väldigt intresserad av Orla, som var uppklädd till tänderna i en röd sidenklänning som hon hittat i en second hand-butik, och dyra,blanka röda och svarta högklackade skor. Hon skickade runt det vita vinet och brickan med snittar. 
"De här var väldigt goda", sa Marty Green uppskattande, "vilket cateringföretag har ni?"
"Äsch, dem har jag gjort själv", sa Orla och log mot honom.
"Verkligen? Inte bara ett vackert ansikte då?"

Raderna är hämtade ur Maeve Binchys Vinter i drömhuset som jag läser nu. Har inte läst något av henne tidigare och har bara kommit några sidor in i boken, så jag tycker inte så mycket än. 

fredag 8 april 2016

Bokbloggsjerka 8 - 11 april


Hur är det möjligt? Att det är fredag igen? Och bokbloggsjerka hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg.

Den här veckan har jag varit hos min förläggare, men mer om det längre fram. Jag kan i alla fall avslöja att jag var glad och nöjd när jag åkte därifrån.


Veckans fråga: Berätta om en bok (eller flera) som du tycker är riktigt spännande!

Jag tror att spänning kan vara av olika slag. Det kan handla om sådan spänning som får de kalla kårarna att löpa amok. Men det kan lika gärna vara en nyfikenhetsspänning, hur ska karaktären ta sig ur det här ... ?

Själv undviker jag kalla kårar, därför att jag tycker att det är obehagligt. Det värsta i den vägen jag läst är Millennniumserien och Cilla och Rolf Börjlinds trilogi om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag följer Springfloden på TV och trots att jag läst boken och mycket väl vet vad som kommer att hända håller jag händerna för ögonen från och till.

Kom just att tänka på "När lammen tystnar" av Thomas Harris och det måste ändå vara den mest spännande bok jag någonsin läst. Så här i efterhand vet jag inte hur jag lyckades ta mig igenom den, men det gjorde jag och sedan tittade jag på filmen också.
När jag kollade om boken fortfarande fanns att köpa upptäckte jag att en nyutgåva är på väg.

måndag 4 april 2016

Att sätta punkt



Idag har jag satt punkt i den historiska feelgoodromanen "Manglade dukar och vikta servetter". Det betyder att jag har skrivit klart grundmanuset och att det är klart för min förläggare att ta ställning till.
Jag känner mig nöjd så här långt och jag vet att jag kommer att vara ännu mer nöjd efter några vändor där en duktig redaktör fått vara med och säga sitt. Textmassage gör verkligen susen.




Det här var tredje gången jag avlsutade ett romanmanus, alltså verkligen kom till slutet. Känslan är fantastisk, jag gjorde det igen. I början av januari hade jag bara en idé som bestod av en antik matsalsmöbel som jag hört talas om. Utifrån denna möbel blev det en hel bok.

Så här skulle baksidestexten kunna se ut:


”Manglade dukar och vikta servetter” är en feelgoodroman som utspelar sig under två olika epoker, där två kvinnor var och en i sin tid hanterar omöjlig kärlek och livets snubbeltrådar.
Sommaren 1861 kommer den elvaåriga Nanny som piga till familjen Schmidt i Karlshamn. Där blir hon kvar tills det oundvikliga inträffar och hela hennes liv ställs på ända. Den enda möjlighet hon ser är att följa emigrantströmmen över Atlanten.
Knappt hundrafemtio år senare köper Felicia Rosén den matsalsmöbel som en gång tillhört Fritz Schmidt. Med möbeln följer antikhandlaren och inredaren Jonathan Franzon. 
Felicias grannar den gamla damen Ann-Marie, femtiotalsnörden Lollo och kyrkvaktmästaren Lars vägrar att lämna henne ifred och hon dras in i en karusell som hon inte kan hoppa av.
Tillsammans med Jonathan gör Felicia en märklig upptäckt som leder dem raka vägen till den ryska tsarfamiljen som avrättades i juli 1918.

fredag 1 april 2016

Bokbloggsjerka 1 - 4 april


Undrar hur många gånger jag kommer att bli lurad idag? Hos Annikas Litteratur- och Kulturblogg känns allt tack och lov som vanligt.





Veckans fråga:
Koko tycker att bokbloggsvärlden fokuserar för mycket på det som är nytt och spännande. Därför vill hon utmana er att blogga om en bok (eller flera) som är minst hundra år gammal men som fortfarande är läsvärd. Vuxenbok, barnbok, facklitteratur, vad du vill. Motivera!





Mitt självklara val är Anne på Grönkulla av Lucy Maud Montgomery. Jag tror att jag var i tioårsåldern då jag fick boken i min hand och redan då var den dryga halvseklet gammal. Annes öde grep tag i mig och jag läste boken flera gånger.
Jag tycker att historien om den föräldralösa flickan och hennes sökande efter identitet och samhörighet håller väl än idag. Boken är på sitt sätt tidlös, men ger också ett historiskt perspektiv.







Hittade den här webbsidan som jag gärna delar med mig av, L M Montgomery Institute.