fredag 28 april 2017

Bokförlaget i mitt hjärta

Tänker mig en jerka hos Annika så här på fredagskvällen medan jag sitter i favoritfåtöljen och undrar vart våren tagit vägen.

Frågan lyder: Vilket bokförlag ligger dig varmast om hjärtat och varför?

Långt innan jag själv debuterat med min första roman läste jag med förkärlek böcker utgivna av Historiska Media. Jag slukade både fack- och skönlitteratur. Så för mig var lyckan total då jag fick skriva sjunde delen i serien Släkten, Stenhuggarens dotter.

Egentligen skulle jag vilja påstå att förlaget inte har någon betydelse när jag väljer böcker, men då håller jag mig inte riktigt till sanningen. När jag exempelvis besöker Bokmässan i Göteborg håller jag mig till de montrar som tillhör förlag som jag känner väl till och där jag vet vad jag kan vänta mig att finna i hyllorna.

torsdag 27 april 2017

Värdefulla bokbloggare

Intressant fråga denna torsdag hos Mias Bokhörna. Den tål att fundera på en stund, eller vad säger ni?

Vad tror ni förlagen vinner på att ge oss bokbloggare recensionsexemplar?
Tipsa gärna om en bok ni tror inte fått så mycket uppmärksamhet om det inte vore för oss bokbloggare.
 
Numera tackar jag nej till recensionsex av den enkla anledningen att jag inte längre kan vara helt objektiv. Ni ska veta att jag saknar den delen av bokbloggandet så himla mycket, för att inte tala om hur mycket jag saknar de där spännande bokpaketen. Visst får jag fortfarande böcker som gåvor både från mitt förlag och andra, men det är ändå inte riktigt samma sak. 
 
Jag gillade att läsa med syfte att recensera. Men det var inte det frågan handlade om. Personligen så tror jag att bokbloggarnas recensioner väger tungt för förlagen, mycket tyngre än de etablerade recensenterna i bland annat press och TV. 
 
Bokbloggarna är vanliga läsare och de vänder sig till en stor grupp andra vanliga läsare. Utöver det får böckerna stor spridning och inläggen är inga dagsländor utan lever vidare under lång tid. Och diskussionerna som uppstår i trådarna ger ringar på vattnet. Så nog är vi värdefulla för förlagen.

onsdag 26 april 2017

Narcissism, nej tack!

Vem är Jeanette egentligen? Jag har skrivit ett tiotal kapitel och har en tydlig synopsis och i detta nu kom jag på att jag inte känner henne. Oväntat dök det upp ett drag av narcissism hos henne. Något som jag har så svårt att acceptera att jag bara skrev in det med blyerts på den fysiska planen som ligger utbredd på bordet i vardagsrummet. Jag känner mig lugn med att kunna sudda.

Men frågan kvarstår, varför ser jag dessa drag hos Jeanette? Hur kan de dyka upp utan att jag har tagit konkreta beslut om att sådan är hon? Vad kan jag göra för att mildra effekterna, som jag inte vill ha?

Medan jag funderar tar jag en sväng med dammvippan.



fredag 21 april 2017

Nu laddar jag om!

Innan "Manglade dukar och vikta servetter" ens kommit från tryckeriet har jag lämnat den bakom mig. Ja, jag vet ... release och allt det där ...

Men som den ansvarsfulla författare jag är så har jag redan kommit en god bit på väg med nästa manus. Arbetstiteln är "Lånat silver och krossat glas". Det är en bra titel och jag hoppas att få behålla den.

Jag stannar kvar i Huskvarna och smiter in under huden på Jeanette, nybliven änka och med en svärmor extra allt. I det förflutna ruvar en hemlighet, lika skör som de gamla glasplåtarna. Nu kör jag!




torsdag 20 april 2017

Vem följer vem i veckans helgfråga

Så är det då torsdag igen och detta är första inlägget sedan förra torsdagen. Betyder det att min vecka är full av torsdagar? Nej, inte alls. Jag har bara haft påsklov.

Kul att upptäcka "min" fråga hos Mias Bokhörna.

Följer du en eller flera författare på facebook och/eller Instagram? I så fall vilka och varför? 

Jo, visst följer jag andra författare. Både svenska och utländska. Jag är nyfiken på vad de har för sig och så lär jag mig en massa också. Många följer mig tillbaka, men långt ifrån alla. Jag föredrar Instagram för dess enkelhet. I min värld känns facebook mer tungrott.
Bland svenska författare vill jag slå ett extra slag för Christoffer Carlsson, inte för att jag gått och blivit krimfrälst utan för att han postar så goa bilder. Åsa Hellberg är skön med sina osminkade selfies och Emelie Schepp för hennes energi.

Själv finns jag på Instagram som ewa_klingberg och på fb har jag en sida som heter Ewa Klingberg.



torsdag 13 april 2017

Intet nytt på deckarfronten

Det borde jag förstått, att Helgfrågan hos Mias Bokhörna skulle handla om påskkrim.

Läser du deckare vid påsk? Har du läst något nytt fräscht på deckarfronten på sista tiden? Om ni nu inte läser deckare kanske ni har något nytt fräscht boktips från en annan genre.

Alltså ... jag läser väldigt lite krim/deckare och just nu tänker jag så att det knakar ... Och funderar allvarligt på att ta hjälp av en man som också heter Ove, som är deckargurun i familjen. Men det är ju fusk, eller hur?

Jag tycker faktiskt att de isländska deckarförfattarna har något visst och jag har bland annat läst Arnaldur Indridason. Kanske inte så nytt, men jag uppskattar hans språk och intriger. Har bara läst en eller kanske två av hans böcker, så nog kunde det vara dags för någon mer.



 

onsdag 12 april 2017

Dymmelonsdag

Vi är inne i stilla veckan ... men inte tar vi det lugnare för det. Och idag är det dymmelonsdag. Jag var bara tvungen att googla uttrycket och fick veta det jag egentligen redan visste, men som på något sätt glidit ur minnet.

Dymmelonsdagen var dagen då metallkläpparna i kyrkklockorna skulle bytas ut mot dylika i trä för att ljudet skulle bli mer dämpat.

Tänk om vi alla kunde dämpa oss en aning och stanna upp så här i påsktider. Kanske inte lika mycket för att sörja Jesus på korset och fira hans uppståndelse som för att njuta av livet. Ta tid till eftertanke och umgås med släkt och vänner.

Samt naturligtvis, läsa en god bok. Jag vet att många läser påskkrim, men jag väljer feelgood. Hittade Åsa Hellbergs Sonjas hemlighet oläst i hyllan.

Vad läser du?


fredag 7 april 2017

Bok efter bok, efter bok, efter bok ...

Fredag och molnen håller på att ge vika för solens strålar. Ser ut att bli en fin dag här på småländska höglandet.

Kikade in hos Annikas Littertur- och Kulturblogg för att se vad Bokbloggsjerkan hade att bjuda på. Veckans fråga lyder:

Bokserier kan pågå i en hel evighet. Vad tycker du om det?

Tja ... en gång i tiden gillade jag det. Då tänker jag på Sagan om Isfolket i första hand. Men nu vet jag inte riktigt, tycker nog att det räcker med tre, fyra eller kanske fem böcker. Sedan har jag en tendens till att tröttna om inte författaren är extremt duktig och kan blåsa nytt liv i karaktärerna eller byter karaktärer och miljöer.
Jag är ingen deckarfreak, men jag tror att jag skulle kunna tröttna på kommissarier utan personlig utveckling.
Ett mer nutida exempel än Sagan om Isfolket är serien Släkten som ges ut på Historiska Media och där varje del skrivs av en ny författare, vilket gör att intresset lättare hålls vid liv.

torsdag 6 april 2017

Åsna mellan massor av hötappar

Idag har jag provat "arbetskamrater för en dag". Det går ut på att flera ensamarbetare träffas och jobbar på samma ställe, fikar och äter lunch tillsammans. Så himla trevligt att ha någon att prata med på kafferasten. Det jag saknar mest i mitt liv som författare är just arbetskamrater.

För övrigt så har jag denna torsdag fått en trevlig nyhet, som jag återkommer till längre fram, men jag kan redan nu tala om att det handlar om "Manglade dukar och vikta servettter".

Torsdag betyder också att bokbloggen Mias bokhörna har ställt en helgfråga, som denna gång inte är helt lätt att besvara.


Hur väljer ni bland alla nya böcker? Har ni någon slags prioritering? Eller bryr ni er kanske inte om nyutkomna böcker.

Klart att jag bryr mig om nyutkomna böcker och precis som Mia tycker jag att de är alldeles för många. Hur jag än gör känner jag mig som en åsna, men inte mellan två hötappar utan snarare mellan mängder av hötappar som jag vill sätta tänderna i. Sanningen är den att jag försöker inte ens prioritera, jag plockar nog mest upp vad som kommer i min väg, för att sedan besviket konstatera att jag hann inte läsa dem alla.

Klockan närmar sig läggdags och i morgon mina vänner, står helgen för dörren igen.

 

måndag 3 april 2017

Författargenen, finns den?

Skulle inte tro det, men jag kan inte låta bli att undra. De finns ju faktiskt, de där som lämnat skrivande avkommor efter sig. Som exempelvis Trenter, Gripe och Steen.

Arv eller miljö? Eller en kombination? Förra veckan var mitt äldsta barnbarn på besök, Tilda snart 14 år. Hon hade med sig sin skoldator och undrade om jag ville läsa. Visst ville jag! Jag läste högt och på håll spetsade även barnets morfar öronen. När jag läst klart undrade han ur vilken bok jag läst.

Det går inte att sia om huruvida Tilda fortsätter att skriva, kanske var det en tillfällig lyckträff? Men även hennes mor är duktig på att skriva, när hon tar sig tid. Hon skrev också redan i tonåren.

Min mor var också bra att uttrycka sig i skrift, precis som min morfar. Men de skrev inga böcker ...